Annette och Jens går en gemensam väg sedan 2000. Vi lärde känna varandra genom bådas långvariga engagemang i den ekologiskt orienterade ungdomsrörelsen i Tyskland.
Bakgrunden som vi hade och har gemensamt är
.
Sedan 2003 jobbar vi ihop som professionellt familjehem och bor i Sverige permanent. Vi pratar svenska, tyska och engelska flytande båda två, och trots att våra efternamn antyder det har vi inte några relationer till länder i Östeuropa.
Under tiden insåg vi att en vettig och lättbegriplig sysselsättning under dagen är en nyckelfaktor för behandlingens framgång. På vårt första ställe i Småland hade vi många byggprojekt på gång som bjöd på riktigt bra sysselsättningar med nyttan. Men efter vi hade bytt alla fönster, installerat nytt värmesystem och byggt varmgarage blev gården så småningom färdig. Dessutom märkte vi hur mycket våran och klienternas utvecklingen gynnades av djur, natur och lantbruk, som vi alltid höll pa med i mindre omfattning. För den anledningen flyttade vi 2008 trots goda kontakter och vänner i Småland till gården Näsudden i Torsby/Värmland som bjuder på större möjligheter inom detta området.

Först fundera - sen förklara!
Jag växte upp i Bamberg/Franken, Tyskland, och genomgick estetprogrammet. Studenten tog jag med bästa möjliga betyg fastän jag hade en jätteaktiv fritid med sociala engagemang. Efter skolan gjorde jag en samhälltjänst och bestämde mig sedan för ett forskareprogram vid universitetet med pedagogik, sociologi, ekonomi och geografi som ämnen. Under min studietid i Jena och Münster blev jag förtroendevald i flera styrelsen och hade ett flertal politiska uppdrag. Vid sidan om arbetade jag bl.a. som föreläsare i utbildningar för fritidsledare om gruppdynamik och basisdemokrati för att finansera mina mångsidiga studier.
Först vid 30-årsåldern accepterade jag att jag hade en alldeles speciell syn på världen. Efter många turer fick jag till slutet en utredning från en kompetent psykolog som gav mig diagnosen Aspergers syndrom och jättehög begåvningsnivå. Nu fick jag en förklaring varför jag hade alltid haft lätt att lära mig och intressen utöver det vanliga, samtidigt som jag hade svårt att halla ihop tråden och få livet att fungera.
Mitt begavningsläge ser jag idag som stor ressurs inom behandlingsarbetet: Jag förstar ibland ett klients tanke- och beteendesätt där ingen annan gör. Med med mina erfarenheter i bakgrunden hur man kommer genom svara situationer uppstar det ofta konstruktiva gemensamma utvecklingsprocesser. Vägen som Jens och jag erbjuder klienterna utnyttjar jag också själv. Att nosa med min häst är verkligen balanserande!
Fastän jag har en relation till det teoretiska, formala (sammanhanglösa?) lärandet inom institutioner som skolan sökte jag mig alltid till helhetslärandet. Sedan min skoltid har jag jobbat på gårdar, var ute i naturen och experimenterade med livsmedeltillverkning. Lärandet där har en annan kvalité som jag inte kunde tänka mig att avstå ifrån, varken för mig eller för mitt arbete.

Jag är född i Göppingen, Tyskland. Regionen där med sina fjäll påminner mycket om Värmland. Jag besökte en Waldorfskola och tog studenten med yrkesämnen snickeri och stenhuggning. I min fritid hade han en egen trägårdsodling, hjälpte till med kor hos olika bönder och tjände på det vis pengar för att rida och ta olika ridexam.
Efter studenten gjorde jag en frivillig samhällstjänst hos en stor ekologisk förening i norra Tyskland. Min engagemang fortsatte jag under studietiden. Jag läste i Bremen till Diplm. Sozialarbeiter / Diplm. Sozialpädagoge (FH) som jag avslutade med betyget mycket väl godkänt. En termin därav studerade jag i Kalmar.
Efter avslutat socionomprogram arbetade jag i 5 år i olika delar av den tyska socialtjänsten mest med chefbefattning. Därav läste jag även två år ekonomi på deltid på den privata Universität Witten-Herdecke. Arbetet blev mer och mer genomsyrat av politiska och administrativa uppdrag.
Efter jag hade lärt känna Annette sökte jag tillbaka mig till det mer praktiska arbetet och skaffade ett hus i Sverige som utgångspunkt för sommarprogram och liknande. Men bara efter några veckor i Sverige blev det klart för mig att mitt fulltidsperspektiv fanns här.